...är hembort, som i att vandra hembort. Istället för hemåt. Det var Johannes Anyuru som skrev det, i sin bok
Städerna inuti Hall. Det ryms mycket däri: alienationen, osäkerheten, tvetydigheten. Och kanske en hårdhet. Alla som säger att svenskan inte är lika rik och fin som alla andra språk har fan inte läst eller hört mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar