Lite sent såg jag onsdagens Babel som handlade om berättelser om Förintelsen. Det var ett lämpligt ämne att fundera kring mötet mellan verklighet och fiktion, något som jag uppenbarligen gärna återkommer till.
Under programmet fastnade jag särskilt vid Imre Kertesz åsikt att Förintelsen enbart kunde förstås som litterär text. Jag förstod det som att romanen, fiktionen, berättelsen är det enda som förmår beskriva eller ens omfatta det ofattbara. Jag känner att jag måste kontemplera detta. Det är nämligen en mycket intressant tanke som också inbegriper definitionen av berättelse, och av fiktion.
Som princip måste jag nog instämma. Är det inte genom berättelsen vi förstår och skapar mening? Vore inte allt annars ett fragmentariskt uppradande av nuet? Men det är förstås en generös definition av berättelse. En litterär text är ju något annat, en sorts berättelsens koncentrat. Så varför inte? Det är nog åtminstone inte som Elie Wiesel, en annan "vittnesförfattare", menade - att Förintelsen omöjligen kan beskrivas genom litteraturen. Det kan jag bara inte gå med på.
Jag blev efter detta Babel väldigt sugen på att läsa George Perec också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar