Deckarläsning för en gångs skull.

Inspirerad av killen som lever i min lägenhet och delar min säng så har jag börjat läsa Dennis Lehane. Vanligtvis läser jag i stort sett aldrig deckare, men nu är jag alltså i full gång med Lehanes Kenzie & Gennaro-serie. Det är mycket Bostons undre värld, rasfrågor och stenhårda karaktärer. Det är kanske det stenhårda kombinerat med fyndiga repliker som gör mig lite avståndstagande emellanåt, men samtidigt går det inte att komma ifrån att det är mycket spännande.
Jag gillar att huvudkaraktärerna är privatdetektiver och inte häftiga poliser (eller nedsupna deprimerade sådana som i de klassiska svenska deckarna) och att en av dem är kvinna (om än förstås väldigt snygg). Jag gillar också stämningen och miljöerna, och att det är så underhållande att jag blir påmind om hur roligt det kan vara att läsa.
Efter del två som jag håller på med nu - Darkness, take my hand - blir det nog kanske något annat för omväxlingens skull men jag kommer säkert att återkomma till Lehanes deckare, och vem vet, kanske någon annan bok i genren.

Vad jag tycker bäst om.

Det är på sin plats att säga något om Yvonne Hirdmans fantastiska Den röda grevinnan, boken som jag läste ut häromveckan. Den fick ju Augustpriset i fackboksklassen i höstas, men det var inte det som gjorde att jag blev intresserad av att läsa den även om det förstås givit den en viss kvalitetsstämpel. Det var snarare temat som fångade mig först. Yvonne Hirdman är professor i historia och har i den här boken skrivit om sin mamma, en kvinna som växte upp på olika ställen i Europa - Rumänien, Tyskland, England och som bodde i Zürich, Berlin, Köpenhamn och Paris som vuxen. Innan hon kom till Sverige där Yvonne och hennes syskon föddes.
Det är också en historia om morföräldrarna och mostern Leni och om det Europa där de levde vid sidan av och ibland mitt i historien, krigen och konflikterna. Från tidigt 1900-tal till decennierna efter andra världskriget. Jag blir helt till mig av såna här berättelser!
Det är historiens vingslag, långa tidsperioder, verkliga människoöden och en berättare och författare som är synlig och problematiserar sitt arbete. För det går ju inte att veta allt om någon annan, särskilt då man inte ens var född när allt spännande hände eller ens pratat särskilt mycket om det i familjen. Letande i dokument och pendlingar i olika teorier kring vad som egentligen hände - till exempel gällande morfaderns eventuella övergrepp på barn - blir en väsentlig del av berättelsen. Jag längtade hela tiden efter att få läsa mer så fort jag gjorde något annat än att läsa den. Å vad såna böcker gör mig glad!