Världar och hamnar.

I någon sorts bisats i min bok blev jag påmind om ordet atlas. Att Atlas var den som i den grekiska mytologin bar upp världen på sina axlar. Och att vi kallar våra kartböcker för just atlas. Det är helt oslagbart att tillhöra den mänsklighet som gör sådant. Jag bara suckar hänfört och älskar att ord kan bära på sådana historier. Hur mycket större blir det inte med dessa alldagliga världsatlaser om man bara lägger till bilden av den myt som en gång skapats, där en titan bär på världen. Och att folk orkat välja ett ord med all denna innebörd för att beteckna dessa kartböcker, liksom.

Ett av mina favoritord är danskans och norskans lufthavn, istället för flygplats. Så mycket mer betyder det att kalla det för lufthamn, än bara flygplats. En hamn bär på så mycket mer betydelse och berättelse än vad plats gör. Det ger en hel bild av förståelsen för flygandet, en liknelse vid det urgamla sjöfarandet där land blir människans hem på något sätt. På samma sätt som ordet astronaut bildats av latinets namn för sjöfarare (möjligen grekiskt från början). En seglare mellan stjärnorna.

Snälla, kan vi inte börja kalla det för lufthamn.