Det var knappt jag vågade sova häromnatten när jag läste Nattfåk av Johan Theorin. Den är kanske inget mästerverk, men den är kuslig. Jag är till exempel inte säker på att polisen Tilda har ett givet syfte men jag kanske bara stör mig på sådant som är typiskt deckaraktigt, och jag gillar inte när man kallar karaktärer vid deras efternamn om så bara någon gång (också typiskt deckare) men jag gillar verkligen spöken och hemligheter från det förlutna och extremt väder. Det är väl därför det har gått så fort att läsa de första trehundra sidorna av den här boken trots att det har firats midsommar och städats vindar i helgen. Jag har verkligen läsflow nu och det är så jävla härligt.
Jag störde mig också på det i Nattfåk som var lite för deckaraktigt, som polisen Tilda. Önskar att det varit lite fler spöken och lite färre poliser i boken...
SvaraRadera