Generation missförstådd.

Det är svårt att sitta utomhus och läsa i solen. Det blir så ljust. Idag var det varmt och soligt, och sedan jag kom hem från jobbet har jag suttit ute och läst. Med solglasögon på.

Inte helt oplanerat slog jag upp Gustav Fridolins generationsstudie Blåsta. Den har varit påtänkt ett tag, men idag kom läsexet - en sån där ovärderlig konsekvens av att jobba på bokhandel. Mina förväntningar på den här boken inbegriper inte mindre än att få en förklaring till mitt liv. Det är inte låga förväntningar minsann. Men jag läser välvilligt, att politiken skiner igenom (även om jag sympatiserar med Gustavs åsikter) och att poängerna är enkla ibland är verkligen inget problem för JAG BEHÖVER DETTA! Och det känns som att fler gör det, inte minst de som påstår att vi är en bortskämd generation, vi åttiotalister.

Det är förmodligen ultimat att ha Zygmunt Baumans Konsumtionsliv som bredvidläsning för problematisering och extra tyngd men knappast nödvändigt för att slås av det som blir uppenbart - att en uppväxt på 90-talet sätter sina spår. Och att vi förtjänar att ses som mer än enbart konsumenter och att vi måste vara uppmärksamma på vad vi gör nu när det krisar igen. Fan vad skönt att någon kommer med ett tydligt alternativ till den gängse bilden av "de unga" och var problemet ligger, att det känns som att någon är på min sida och säger saker tydligt och högt. Det är nästan sträckläsningsvarning på detta.