Jag är inne i bebisdimman nu, med den tre månder gamle brorsonen som fångar allt och alla vad han än gör. Dreglar, ler, krummar tårna eller viftar med händerna. Han är blickpunkten.
Igår tillbringade jag två timmar på busstationen efter ett litet missöde i kommunikationen mellan mig och bolaget som sköter busstrafiken här i länet. Ungefär så skulle vi kunna formulera det. Jag tog hursomhelst tillfället i akt att läsa massor i min bok och häpnade över systrarna Greens äventyr och tilltag i Swede. Jag vet inte om de är störda eller om de är härligt hämnande. De är underhållande och uppfriskande i alla fall.
Jag har också noterat att i berättelsen om dem finns det bara deras namn och "vi". Inget "jag". Det är ju för det första intressant att det funkar jättebra att följa med denna diffusa berättare fastän man är så van vid att om det inte är en allvetande berättande, så är det en jag-berättare. Här kan man alltså konstatera att den kollektiva berättaren, det kollektiva förhållningssättet, kan vara minst lika funktionellt. Framförallt är tanken på denna kollektivism mycket intressant. Individualismen är överskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar