Gråa vampyrer.

I fredags såg jag Låt den rätte komma in, månader senare än vad jag hade önskat. Den var också som jag hade väntat mig. En värld obehagligt förortstrist och grå, sida vid sida av osannolika och övernaturliga varelser. Att dra den döda kroppen på en orange pulka man känner igen från sin egen barndom var mer effektfullt än vad jag kunnat tro. Fotot var för övrigt överhuvudaget fantastiskt. Färgerna, vinklarna och kompositionen. Scenen då Oskar hålls nedtryckt under vattenytan i bassängen och man bara ser hur benen på någon annan dyker ned vid sidan av honom, och hur de sedan dras längs bassängkanten på ett sätt som gör att man förstår att det inte är något av denna världen som håller i... Det är nästan för snyggt för att man ska bli rädd.

Men som vanligt var boken bättre.