I höstas kom det ut en bok av den numera 90-årige Lennart Hellsing. Jag bläddrade i den idag.
Den heter Welams vädermödor och är helt strålande.
Den är fint illustrerad, den är skriven på härlig vers och den är så där härligt dystopiskt på ett sätt som är värdigt de miljöproblem som vi står inför. Miljöproblem vilka denna bok angriper genom att berätta om en tjock gubbe som äter så mycket och därför pruttar så mycket att han orsakar global uppvärmning. Det är vidrigt, att Welam inte har några gränser och hans attityd får vem som helst att skämmas, eftersom man någonstans, mer eller mindre djupt in känner igen sig själv. Särskilt när historien slutar med att Welam erkänner att problem kanske finns, men att det inte spelar någon roll när man mår som en prins. Och konstaterar att var art har sin tid.
Den heter Welams vädermödor och är helt strålande.
Den är fint illustrerad, den är skriven på härlig vers och den är så där härligt dystopiskt på ett sätt som är värdigt de miljöproblem som vi står inför. Miljöproblem vilka denna bok angriper genom att berätta om en tjock gubbe som äter så mycket och därför pruttar så mycket att han orsakar global uppvärmning. Det är vidrigt, att Welam inte har några gränser och hans attityd får vem som helst att skämmas, eftersom man någonstans, mer eller mindre djupt in känner igen sig själv. Särskilt när historien slutar med att Welam erkänner att problem kanske finns, men att det inte spelar någon roll när man mår som en prins. Och konstaterar att var art har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar