Åh! Jag började läsa Erlend Loes Stille dager i Mixing Part igårkväll.
Det är ett par i fyrtioårsåldern på semester i, enligt mannen, nazismens vagga Tyskland. Det är mycket dialoger och som vanligt inblandning av dokumentära element. Loe verkar ju ha en tendens att trycka in den så kallade verkligheten i sina romaner. Jag tänker till exempel på Expedition L då författaren och hans vänner faktiskt företog den resa som romanens Erlend gör.
I Stille dager... inleder Loe med återgivning av en mailväxling mellan det norska paret som ska åka på semester och det tyska par som hyr ut ett hus till dem.
Jag har hört ryktesvägen att dessa mail ska vara tagna ur verkligheten, i någon intervju har Loe berättat att det var hans systers familj som mailat med ett tyskt par. Men jag låter det vara osagt om det är helt korrekt, eftersom jag inte hittat intervjun någonstans.
Mailväxlingen är hursomhelst fantastiskt rolig - den tyska paret verkar ha använt en översättningstjänst som översatt till engelska direkt från tyskan och därmed är meningsbyggnaden helt åt skogen. Därav får Garmisch-Partenkirchen som de befinner sig i namnet Mixing Part. (Och därav citatet som jag satt som rubrik - en hjärtlig referens till Joy Division!).
Femtio sidor än så länge, jag var trött igår.
Jag har spanat på den här boken, jag gillade verkligen Naiv super och Expedition L. Det ska bli intessant att höra vad du tycker om den.
SvaraRadera