Jag läser Joseph O'Neills Netherland och aldrig har jag fått veta så mycket om cricket och gräsets egenskaper. Inte heller har jag känt av någon annans ensamhet och vilsenhet så tydligt, åtminstone inte på länge, inte har jag känt mig så engagerad i hur det ska gå för en trettioårig man i New York någonsin - vad jag kan komma ihåg.
Det är jävligt mycket cricket, och gräs, och cricketplaner, och sportminnen, utan att egentligen handla så mycket om det. Det är lite märkligt och väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar