Nu när jag börjat läsa Siri Hustvedts The sorrows of an american man så längtar jag hem till den hela tiden.
Den är något med hur den är skriven, hur den planterar ledtrådar om dolda sammanhang, hur den byggs upp runt människans minnen och livsberättelser. Sådant som jag tycker är så vansinnigt intressant. Och så dialoger och inre monologer med smarta tankar om just det nämnda. Jag tror att Hustvedt är väldigt klok, något jag förstod redan då jag läste Vad jag älskade med sitt frosseri i beskrivningar av konst. Henne skulle jag gärna ta ett snack med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar