Med kritisk blick.

Igår visades sista avsnittet i serien om familjen Bonnier. Jag hoppades på mer kritisk granskning och fick väl lite av det under ungefär den sista kvarten. Jag fann min mun gapande när jag hörde att man inom familjen inte såg sig som en maktfaktor. Mycket märkligt. Som om det inte skulle spela någon roll att de äger våra stora medier för att vårt land är litet. Som om det inte räknas att vi ändå är ett antal miljoner som lever och skapar vår förståelse av omvärlden och oss själva just här. Och det skulle vara intressant att fördjupa sig i dynamiken inom en släkt och familj som denna, där makt och positioner ärvs - nästan som i kungafamiljen - och där förväntningar och strukturer påverkar individerna. Och tvärtom. Lika lite som jag skulle vilja vara en del av någon sorts Bonnierfamilj så är det lockande eftersom det förstås skulle öppna upp möjligheter jag inte har nu. En makt och möjlighet som mer eller mindre ärvs, och vari det finns en möjlighet att studera sociala strukturer som jag är övertygad om finns i hela samhället och som begränsar, formar och skapar människors liv och möjligheter.
Av dessa anledningar är det jävligt väsentligt att kritiskt granska familjer som Bonner. Det ingår i paketet när man har den position man har.