Kanske lite senare än andra har jag fastnat framför tv-serien Mad Men. Förutom att DVD-boxen är fantastiskt snygg i sitt cigarettpaketsformat så är serien i sig själv väldigt behaglig att titta på.
Det är något med stämningen, tror jag. Det lugna berättandet och reklambyråns teakmöbler.
Och att den fördjupas allteftersom säsongerna fortlöper istället för att bli spretig eller tappa i fart. Handlingen startar i början av 1960-talet och uppdelningen mellan männen och kvinnorna på reklamkontoret och i hemmen är skottsäker. Men med små steg tar sig kvinnorna in i männens värld även om det är med stora svårigheter och med flera nivåer av glastak och sakta börjar männen falla samman i sina machoroller.
Ytan är intakt och spelet upprätthålls, men man märker hur förskjutningar äger rum. Och det är så bra gjort! Det är ett klassiskt fenomen, det Peggy är med om som enda kvinna i det manliga arbetslaget, att männen träffas på barer efter jobbet och fattar beslut när hon inte är med. Klassiskt, men så sällan skildrat på detta tydliga men stiliga sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar