Jag började läsa den gamla vampyrromanen Carmilla av Sheridan Le Fanu, skriven 1872 och onekligen ett praktexempel på den gotiska genren. Det går att bocka av alla kraven - gotisk arkitektur, ensligt slott, ung kvinna, besjälad natur och så vidare - men kanske bäst av allt är att jag anar ett lesbiskt tema.
Jodå, den kvinnliga jagberättaren har just träffat en annan ung kvinna som är så tilldragande och vacker, och något oförklarligt som liknar åtrå gör att de vill vara nära varandra hela tiden.
Det var ju en spännande tvist på vampyrtemat.
Åh, men så trevligt :)
SvaraRaderaJa, eller hur! Jag vill minnas en diskussion jag hade med en bekant nyligen, om huruvida det fanns kvinnliga vampyrer som var sexiga på det sätt som manliga vampyrer är. Jag tänker att det har lite att göra med hur man betraktar/betraktat kvinnlig sexualitet som något farligt och att vampyren har symboliserat just denna farliga sexualitet och upptäckten av den. Därför har temat i all sin heteronormativitet liksom funkat bäst om vampyren är man. Men här är alltså ett exempel som visar något annat!
SvaraRadera